När jag stod och monterade elstängslet i klänning började jag fundera på arbetskläder för damer. Varför är det så att det som definieras som arbetskläder är så definierat inom fasta ramar? Varför ska arbetskläder vara tunga, obekväma och otympliga? Det går bra att arbeta i klänning, så länge det är okej att den blir smutsig. Så föddes idén om att tänka annorlunda kring arbetskläder för damer.
En idé tar form
Historien om det som skulle bli arbetsklädesmärket Flor, började redan 2011. En dag när jag (Kristin) kom direkt från ”kontorsjobbet” och hem till mina föräldrar, var jag tvungen att sätta upp ett staket. Just denna sensommardag hade jag klänning på mig, men det var inget hinder. När jag stod och monterade elstängslet började jag fundera på arbetskläder för damer. Varför är det så att det som definieras som arbetskläder är så definierat inom fasta ramar? Varför ska arbetskläder vara tunga, obekväma och otympliga? Det går bra att arbeta i klänning, så länge det är okej att den blir smutsig. Så föddes idén om att tänka annorlunda kring arbetskläder för damer.
För sent ute?
”En idé är inte värd mer än en halvliter öl på stan” säger Thomas Hårklau, som har grundat både VossVind (www.vossvind.no) och Kitemill (www.kitemill.com). En idé i sig är inte värd mycket utan någon som kan genomföra den, kapital och en god portion exekveringsförmåga. I detta fall var det långt från idé till handling för min del. Men ju fler jag diskuterade idén med, desto fler blev entusiastiska. Torgunn Hegland var på den tiden min chef på Festival Voss, och en bra kvinna. Hon har varit med och drivit Blabla, Lene V, Skigutane och flera klädmärken. Hon tyckte att idén om arbetskläder var bra, så varför skulle vi inte tänka lite mer på den? Efter att Freestyle-VM 2013 i Voss hade genomförts, hade vi mer tid till förfogande, och vi började så smått. Besvikelsen var stor när vi våren 2014 upptäckte att andra hade hunnit före oss. Tusan också, idén var redan genomförd – vi var för sent ute!
Från Voss till OS
Jag flyttade till Lillehammer för att arbeta med Ungdoms-OS, Torgunn började arbeta inom hantverksbranschen i Voss. Livet gick vidare!
Så en dag träffade jag den excentriske Johan Høstmælingen. Reklammannen och Extra-lotterivärden med (en dold) curlingtalang rekryterades som grenledare för just curling i Ungdoms-OS. Han arbetade med Bondelagets kvinnosatsning genom sitt kommunikationsföretag Ferskvann i Hamar, och letade efter något som kunde vara varaktigt, ett projekt som hyllade kvinnor inom jordbruket även efter att hans uppdragsperiod för Bondelaget var över. Idén om att skapa arbetskläder som både var funktionella, överförde arbetskläder till träningskläderaspekten, och att kunna vara något mer än ett arbetsklädesmärke engagerade honom, och plötsligt var vi på rätt spår igen.
Namnet ”Flor” kom till vid Johans köksbord, efter att butiken ”Fjøs” öppnade på gågatan i Lillehammer. Flor betyder nämligen ”ladugård” på bland annat Vossdialekt.
Patrik Søreide från Voss hade också rekryterats som grenledare under Ungdoms-OS, han för freestyle och snowboard. Vi har arbetat tillsammans på flera World Cups och VM i freestyle, och känner varandra väl. Patrik har ett organiserat sinne, tänker visionärt och har arbetat inom fastighetsbranschen (Skanska, Block Watne) i många år. När han tyckte att idén var bra, anslöt han sig också snabbt till teamet.
Så var det designbiten. Även om man kan ha många tankar kring arbetskläder och hur de ska och bör se ut, är det inte så enkelt att få ner det på papper. Och var ska de produceras? Jag har många goda mostrar, och de erbjöd sina symaskiner, men vi hade ambitioner om att bli betydligt större än vad mina fem favoritmostrar kan producera... och det är inte så lite det heller!
Monika Sætherbø Syversen är ursprungligen från Voss, men har bott i Lillehammer i många år. Hon känner Johan, och vips var hon också med i teamet! Hon hade kontakter i Kina, och sparade oss många mil med undersökningar för att hitta rätt leverantör.
På designsidan har Ingrid Brandseth varit avgörande. Hon är från Voss, och startade själv klädmärket ”150 Yards Ahead” (www.150yardsahead.com). Ingrid är utbildad modedesigner från Milano, och med henne i teamet har vi fått en touch av italienskt mode in i arbetsklädesbranschen, och det är av stort värde för oss! Vi samarbetar för övrigt med Ingrid och även om design och användningsområden är olika har vi många av de samma utmaningar.
Teamet samlas
Hösten 2016 samlades vi för första gången, och den 1 januari 2017 grundade vi företaget Flor AS. Vår första tidslinje visar att vi ska kunna sälja kläder från november 2017, men nu blir det september 2018 istället. Mycket kan berättas om att skapa en ny kollektion, och det kommer i ett eget blogginlägg. Det enda som är säkert är att det tar tid – och när man äntligen tror att man har full kontroll, så har man det inte ändå.
Nordea:s entreprenörsjakt
Vår historia är i stor utsträckning formad av tillfälligheter, människor man möter längs vägen, möjligheter på vägen som man griper. En av de viktigaste chanserna vi har tagit, är att anmäla oss till Nordea:s entreprenörsjakt. Vi hade få ambitioner när Patrik påminde oss om anmälningsfristen sista kvällen, och Johan lappade ihop en film. Överraskningen var därför stor när Nordea ringde och bjöd in oss till telefonintervju. Sedan blev det ett antagningsprov, och vips så drog Johan i land segern medan jag reste till Korea för att bidra med organiseringen av OS där. Mer om Nordea:s entreprenörsjakt och allt det har betytt för oss kommer i ett eget inlägg lite senare, men det är utan tvekan något av det viktigaste som har hänt i Flors historia. Från 1 april kunde jag arbeta fullt ut med Flor, och Nordea är med i vårt team.
TACK
Under tiden hade vi inte heller kommit långt utan människor som hejar på och stöttar oss. Föräldrar, sambos, syskon, barn, vänner, bönder, följare med flera gör att vi kommer framåt. Detta är bara så otroligt bra och vi är både ödmjuka och tacksamma!
